iheard

Har haft världens märkligaste kväll, eller ja i min mening kanske inte men helt galet. Drog först till Chapell och käkade Chili con Carne med Nick. (Nick lärde jag för övrigt känna på mitt gym eftersom han jobbar som personlig tränare där, insåg precis att han aldrig blivit kommenterad i bloggen innan, skön halvblåst aussie som ser ut som en Ken docka helt enkelt).

Åkte sen in till stan när Nick skulle vidare, bestämde mig för att det var för tidigt att dra hem vid nio så tänkte att jag skulle uppleva Melbourne by night själv, lite Daniel inspirerad. Så började gå längst Swanston st. Massa sköna musiker överallt och glada uteliggare. Dock efter 500m kände jag mig helt ensam och i stort behov över att prata med ngn. Såg ett jätte mysigt crepes ställe jag tittat på flera ggr. Gick förbi men fick sedan ett ryck och kände att jag måste gå tillbaka.

Gjorde det, beställde en crepe med nutella och medan jag stod i kön ser jag en kille som det bara lyser godhet om (jaja, nu kanske jag låter super religös men ha tålamod). Så tänker han måste jag snacka med!  Hejjar på varann i kön men får sedan en liten oroskänsla att han kanske inte alls vill prata med en liten svenk tjej en fredagkväll o han kanske inte  ens kan engelska. Då dyker plötsligt en as soft uteliggare upp från ingenstans framför mig och bara <"mmmh, look, yummi, naam naam">. Jag bryter ut i skratt av överkärlek för denna söta hemlösa tomte med världens skägg och en glass i handen och likaså alla andra. Så vi börjar snacka och det första killen säger är "mediterar du eller håller du på med reggae eller ngt? För det bara strömmar energi från dig" Japp vad svarar man på det. Jag svarar att jag mediterar i betydelsen att jag ber iaf.

Visar sig att killen pluggar qigong och bor på ett buddisttempel där han läser. Så slutar med att jag spenderar hela min fredagskväll med att gå runt i Melbourne och diskuterar spirituella grejer och religion med killen.

Kvällen kunde slutat lyckligt här med att vi sa hej då men nej nej nu är det mig vi pratar om. När Liam ska dra får jag för mig att vi kan ju ta sällskap till Caulfield station. Visst skit bra idee om hans tåg gått dit. Vilket jag inser i Baclava att det inte gör och rusar ut i panik och skriker hej då. Precis dock när tåget börjar rulla inser jag att det går inget tåg för mig hem. Att jag är mitt ute i ingenstans och mina pengar är slut på mobilen, likaså mina pengar i plånboken. PANIK!!! Rusar efter tåget och vinkar att Liam måste ringa mig.

Liam ringer en halv timme senare och jag får dra hela historien, skön som han är drar han och hämtar mig med sin enorma campervan och skjutsar hem mig. Så nu är jag hemma. Haha. Galen kväll och nu är jag inbjuden på buddist studier på måndag, sjukt kul! Godnatt underbara!